Min fru tyckte den var snygg
Jag var för en stund sedan inne på aftonbladet.se och såg en nyhet som gjorde att ännu en liten bit av mitt hopp om mänskigheten dog. Även om det på ett sätt är otroligt tragsikt att behöva läsa om sådant här, så är detta en avsituationerna som får mig att le. Helt klart ett komitragiskt expempel när det är som allra bäst!
Saxat från aftonbladet;
"När SVT:s nyhetsankare Rikard Palm återvände från semestern tog han med sig en souvenir till tittarna. En mustasch. Men efter kraftiga reaktioner tvingades han raka av sig ansiktshåret mellan sändningarna."
"Svenska mustaschklubben ryter till efter att nyhetsankaret Rikard Palm tvingats raka av sin mustasch mellan Rapportsändningarna.
Han borde stått på sig. Det är en snygg mustasch och en sådan inger förtroende säger Dan Sederowski, styrelseledamot i Svenska mustaschklubben."
Artiklarna i sin helhet:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2979997.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2980332.ab
Saxat från aftonbladet;
"När SVT:s nyhetsankare Rikard Palm återvände från semestern tog han med sig en souvenir till tittarna. En mustasch. Men efter kraftiga reaktioner tvingades han raka av sig ansiktshåret mellan sändningarna."
"Svenska mustaschklubben ryter till efter att nyhetsankaret Rikard Palm tvingats raka av sin mustasch mellan Rapportsändningarna.
Han borde stått på sig. Det är en snygg mustasch och en sådan inger förtroende säger Dan Sederowski, styrelseledamot i Svenska mustaschklubben."
Artiklarna i sin helhet:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2979997.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2980332.ab
Nikolaos nya flamma?
Nikolaos är påväg att få en ny sexig härlig flamma.
Vad hon heter spelar ingen roll, men han kommer anamma henne med detsamma.
Hon är i grunden irländsk men ska nu flytta hit till oss.
Dock inget hon har något emot, för att få bo med Niko är ju toppen förståss.
Ja, ni undrar säkert vem detta nu kan vara, denna lilla flamma
Det är ingen jag på länge kommer låta stå och damma.
När hon väl är här ska jag berätta för er alla.
Och jag garanterar att hon er i smaken kommer falla.
Snart är det dags...
<3
Vad hon heter spelar ingen roll, men han kommer anamma henne med detsamma.
Hon är i grunden irländsk men ska nu flytta hit till oss.
Dock inget hon har något emot, för att få bo med Niko är ju toppen förståss.
Ja, ni undrar säkert vem detta nu kan vara, denna lilla flamma
Det är ingen jag på länge kommer låta stå och damma.
När hon väl är här ska jag berätta för er alla.
Och jag garanterar att hon er i smaken kommer falla.
Snart är det dags...
<3
Tre mästare
Det bästa som finns är att upptäcka saker och personer som man undrar varför man inte upptäckt tidigare. Ibland är det vänner, Ibland är det mat, men ibland är det musik.
Just nu finns det potential att bli ett just sådant tillfälle, så det du måste göra nu är att förberreda dig på att inget kommer att bli som förrut. Så gör dig själv en tjänst, dra upp volymen och lyssna till Michael Hedges, Antoine Dufour och Don Ross.
Jag skulle egentligen vilja presentera ytterligare gitarrister, men för att det inte ska bli för mycket på en gång så börjar vi med det som du aldrig kommer glömma.
Michael Hedges - Aerial Boundaries
Antoine Dufour - Song for Stephen
Don Ross - Michael, Michael, Michael
Just nu finns det potential att bli ett just sådant tillfälle, så det du måste göra nu är att förberreda dig på att inget kommer att bli som förrut. Så gör dig själv en tjänst, dra upp volymen och lyssna till Michael Hedges, Antoine Dufour och Don Ross.
Jag skulle egentligen vilja presentera ytterligare gitarrister, men för att det inte ska bli för mycket på en gång så börjar vi med det som du aldrig kommer glömma.
Michael Hedges - Aerial Boundaries
Antoine Dufour - Song for Stephen
Don Ross - Michael, Michael, Michael
Vinnarna presenteras
Ni har säkert varit där allihop!
Dina prestationer har gjort din kropp anfådd, allt är surrealistiskt. Strålkastarna bränner in i ögonen och förblindar dig. Det är inte långt kvar nu, tänker du. Snart presenterar dom vinnaren. Snart presenterar dom mig!
Du känner hur benen börjar vika sig, du måste bita ihop! Snart koras du till den vinnare du så tappert gjort dig förtjänt av att bli. Du håller andan... Publiken håller andan... Världen håller andan.
Världen har hållt andan i drygt en månad nu, så snart måste väl ändå vinnaren presenteras? Just som du känner att du av utmattning och stress håller på att kollapsa, så slutar trumvirveln att ljuda. Nu är det dags, tänker du. Nu är det äntligen dags!
Juryn ger först ifrån sig ett harkel för att sedan börja sitt utlägg om motivering och bla bla bla. Kan dom inte bara hålla flabben och presentera den förbubblans vinnaren någongång? Tålamodet börjar ta slut. Det enda du ser är starkt ljus och glimtar av publikens ögon som förväntansfullt bevakar juryns minsta antydan till beslut.
Du rycks snabbt tillbaka till verkligenheten. Juryn har precis börjat berätta om det egentliga svaret och definitionen av av alla olika svarsvarianter. Boxerskjorts... Kalsonger... Vem bryr sig?
Jo förstår ni, för juryn är det viktigt.
Vad är det egentligen Professor Pumpa har på sitt huvud? Är det ett par kalsonger? Är det ett par boxers? Först måste vi reda ut begreppen!
Kalsonger
Är något som gamla gubbar använder sig av som underkläder. Riktigt, riktigt osmakligt.
Boxershorts
Eller "Boxers" som dom med kan kallas är något som fina, unga, manliga och anatomiskt korrekta hanar använder sig av.
Barnboxers
Är den sista kategorin som endast är nämd i informationssyfte. Dessa används seriöst av folk utan självdistans i syfte att visa sin snevridna syn på verkligheten. Men nog om det!
Vad kan vi då dra för slutsats av detta?
Jo, att alla som svarat "Kalsonger" med en ursäkt från botten av hjärtat omedelbart dragit tillbaka sina bidrag i hopp om att inte ha förorsakat på tok för mycket förolämpning. Det ger oss en klar vinnare!
Första pris går alltså till Patrik, och kommer personligen att överlämnas i en cermoni av glädjetårar och en stolta familjemedlemmar.
Tröstpris nr 1 går till Linda, E och Tommy, med motiveringen "Låt den inte hända igen!"
Tröstpris nr 2 går till Mio med motiveringen "Now, whos the härmis, egentligen?"
Era priser kommer med posten!
Edit:
Ett extra tröstpris kommer att tilldelas Cilia, för att hon missade tävligen! En stor applåd! :)
Dina prestationer har gjort din kropp anfådd, allt är surrealistiskt. Strålkastarna bränner in i ögonen och förblindar dig. Det är inte långt kvar nu, tänker du. Snart presenterar dom vinnaren. Snart presenterar dom mig!
Du känner hur benen börjar vika sig, du måste bita ihop! Snart koras du till den vinnare du så tappert gjort dig förtjänt av att bli. Du håller andan... Publiken håller andan... Världen håller andan.
Världen har hållt andan i drygt en månad nu, så snart måste väl ändå vinnaren presenteras? Just som du känner att du av utmattning och stress håller på att kollapsa, så slutar trumvirveln att ljuda. Nu är det dags, tänker du. Nu är det äntligen dags!
Juryn ger först ifrån sig ett harkel för att sedan börja sitt utlägg om motivering och bla bla bla. Kan dom inte bara hålla flabben och presentera den förbubblans vinnaren någongång? Tålamodet börjar ta slut. Det enda du ser är starkt ljus och glimtar av publikens ögon som förväntansfullt bevakar juryns minsta antydan till beslut.
Du rycks snabbt tillbaka till verkligenheten. Juryn har precis börjat berätta om det egentliga svaret och definitionen av av alla olika svarsvarianter. Boxerskjorts... Kalsonger... Vem bryr sig?
Jo förstår ni, för juryn är det viktigt.
Vad är det egentligen Professor Pumpa har på sitt huvud? Är det ett par kalsonger? Är det ett par boxers? Först måste vi reda ut begreppen!
Kalsonger
Är något som gamla gubbar använder sig av som underkläder. Riktigt, riktigt osmakligt.
Boxershorts
Eller "Boxers" som dom med kan kallas är något som fina, unga, manliga och anatomiskt korrekta hanar använder sig av.
Barnboxers
Är den sista kategorin som endast är nämd i informationssyfte. Dessa används seriöst av folk utan självdistans i syfte att visa sin snevridna syn på verkligheten. Men nog om det!
Vad kan vi då dra för slutsats av detta?
Jo, att alla som svarat "Kalsonger" med en ursäkt från botten av hjärtat omedelbart dragit tillbaka sina bidrag i hopp om att inte ha förorsakat på tok för mycket förolämpning. Det ger oss en klar vinnare!
Första pris går alltså till Patrik, och kommer personligen att överlämnas i en cermoni av glädjetårar och en stolta familjemedlemmar.
Tröstpris nr 1 går till Linda, E och Tommy, med motiveringen "Låt den inte hända igen!"
Tröstpris nr 2 går till Mio med motiveringen "Now, whos the härmis, egentligen?"
Era priser kommer med posten!
Edit:
Ett extra tröstpris kommer att tilldelas Cilia, för att hon missade tävligen! En stor applåd! :)
Världspremiär!
Mina damer och herrar, vänner och bekanta. Det är med stolthet i rösten som jag nu ska presentera bloggens första film.
Ni kan känna er extra hedrade att detta inte bara är bloggpremiär utan även världspremiär för filmen "The Time Machine" som jag och min kära syster spelat in under vårat "jul-lov". Filmen är inspirerad av människans historiska dröm förutom att kunna flyga, närmligen att kunna resa genom tiden.
Tanken skiljer sig en hel del ifrån Ronald Mallett's vision om hur en tidsmaskin ska konstrueras, men låt oss säga som så att detta snarare är en "fri tolkning" baserad på fantasi än på vetenskaplig forskning. Och i fantasins värld, ja, då kan det lätt bli så som en klok person en gång tydligen sagt, "det blir inte alltid som man tänkt sig".
Om du vill läsa mer om Ronald Mallett, så kan du titta vidare här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Ronald_Mallett
http://www.youtube.com/watch?v=EWnoMaSgYPY
Med dessa ord sagda så ber jag er nu, mina damer och herrar, att stäng av era mobiltelefoner och ta fram ert smaskiga popcorn. Föreställningen kan börja!
Varsågod rulla bandet.
( Högerklicka på bilden och välj "Spara länk som..." )
ps. Gissa vad professor pumpa har på sitt huvud och vinn ett fantastiskt pris!
Edit. Tävlingen är nu avslutad och vinnarna kommer att presenteras inom kort :)
Ni kan känna er extra hedrade att detta inte bara är bloggpremiär utan även världspremiär för filmen "The Time Machine" som jag och min kära syster spelat in under vårat "jul-lov". Filmen är inspirerad av människans historiska dröm förutom att kunna flyga, närmligen att kunna resa genom tiden.
Tanken skiljer sig en hel del ifrån Ronald Mallett's vision om hur en tidsmaskin ska konstrueras, men låt oss säga som så att detta snarare är en "fri tolkning" baserad på fantasi än på vetenskaplig forskning. Och i fantasins värld, ja, då kan det lätt bli så som en klok person en gång tydligen sagt, "det blir inte alltid som man tänkt sig".
Om du vill läsa mer om Ronald Mallett, så kan du titta vidare här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Ronald_Mallett
http://www.youtube.com/watch?v=EWnoMaSgYPY
Med dessa ord sagda så ber jag er nu, mina damer och herrar, att stäng av era mobiltelefoner och ta fram ert smaskiga popcorn. Föreställningen kan börja!
Varsågod rulla bandet.
( Högerklicka på bilden och välj "Spara länk som..." )
ps. Gissa vad professor pumpa har på sitt huvud och vinn ett fantastiskt pris!
Edit. Tävlingen är nu avslutad och vinnarna kommer att presenteras inom kort :)
Nintendokungen
Det var final. Bara ett par minuters koncentration till, sen skulle allt vara över. Jag skulle gå av scenen som en av många som iallfall gjorde ett tappert försök. Slutsignalen gjorde entré och jag började snabbt se mig om efter närmaste väg därifrån. Visserligen var jag lite besviken, men jag fick iallfall försöka och jag förväntade ju mig inget. I vilket fall hade det varit en magisk kväll. Den där höstkvällen 1992, då distriktsmästerskapen i Blekinge hölls i Karlskronas idrottshall var något jag ändå skulle minnas för livet. Jag var ju trots allt helt känlsomässigt berusad över att Nintendo tagit sig ända till vår lilla stad för att ställa till en fest.
Jag hittade en trappa att gå emot då min kompis Patrik, som även han deltog i finalen, ropade på mig. "Dom ropar på dig". Va, tänkte jag? Undra vad dom vill. Jo det skulle snart bli tydligt när dom började vifta med ett splitternytt Super Nintendo. Wow! Det är inte sant. Jag och mina vänner hade ju bara gamla Nintendo, och dom nya... Ja, dom hade vi bara stående spelat i diverse varuhus tills vi blivit bortkörda av personalen. Sammanlagt hade det blivit oändligt antal timmar, men nu skulle man äntligen få ett alldeles eget, vilken lycka. Pappa var där med mig, och vi ringde snabbt till Mamma som blev jätteglad. Men gladast, det var nog jag, Nikolaos. Killen som blev poppis på skolan, inte dumt alls.
Dagarna senare så flockades förståss media runt denna lilla mästare. Något jag minns extra tydligt var en fotograf som ville att jag skulle sitta brevid mitt tvspel på sängen så han kunde ta ett kort. Efter några bilder så sa jag att det var meningen att Nintendot skulle vara ansluten till tv'n, varav han "Oh, men då får vi ju koppla in den dit istället", snacka om grävande journalistik.
När jag var hos Pappa sist, så gav han mig alla gamla tidningartiklar som han genom tiderna klippt ut, och jag ska avsluta mitt inlägg med en av dom. Avsluta med en bit av Nikolaos historia;
Hur gick det då i Stockholm? ... Jo förstår ni, inte så bra ;)
Jag hittade en trappa att gå emot då min kompis Patrik, som även han deltog i finalen, ropade på mig. "Dom ropar på dig". Va, tänkte jag? Undra vad dom vill. Jo det skulle snart bli tydligt när dom började vifta med ett splitternytt Super Nintendo. Wow! Det är inte sant. Jag och mina vänner hade ju bara gamla Nintendo, och dom nya... Ja, dom hade vi bara stående spelat i diverse varuhus tills vi blivit bortkörda av personalen. Sammanlagt hade det blivit oändligt antal timmar, men nu skulle man äntligen få ett alldeles eget, vilken lycka. Pappa var där med mig, och vi ringde snabbt till Mamma som blev jätteglad. Men gladast, det var nog jag, Nikolaos. Killen som blev poppis på skolan, inte dumt alls.
Dagarna senare så flockades förståss media runt denna lilla mästare. Något jag minns extra tydligt var en fotograf som ville att jag skulle sitta brevid mitt tvspel på sängen så han kunde ta ett kort. Efter några bilder så sa jag att det var meningen att Nintendot skulle vara ansluten till tv'n, varav han "Oh, men då får vi ju koppla in den dit istället", snacka om grävande journalistik.
När jag var hos Pappa sist, så gav han mig alla gamla tidningartiklar som han genom tiderna klippt ut, och jag ska avsluta mitt inlägg med en av dom. Avsluta med en bit av Nikolaos historia;
Hur gick det då i Stockholm? ... Jo förstår ni, inte så bra ;)
Non Chocolate Agreement
Efter ett långt gånget chokladmissbruk så var Henrik tvungen att sätta ner foten varav följande NCA (Non Chocolate Agreement) etablerades. Anledningen till att jag kommer ut med detta först efter kontraktets utgång, är att det hade varit ett stort nederlag IFALL jag skulle ha brytit kontraktet.
Det var inte med vilja, men appropå att bryta kontraktet så var jag vid ett tillfälle faktiskt ruskigt nära att göra detta. Jag hade skopat upp lite mumsig vaniljglass, och hällde på ännu smaskigare chokladsås, när jag till min förskräckelse upptäckt mitt fatala misstag. Jag var vid tillfället ensam, så ingen hade ju fått veta. Sammvetet var dock närvarande, och jag avlägsnade snabbt chokladsåsen, varav jag åtnjöt vaniljglassen utan att behöva skämmas.
Nu är kontraktet inte längre giltigt, och jag kommer i fortsättningen förhoppningsvis inte att äta för mycket choklad!
Nedan följer kontraktet i sin helhet;
Det var inte med vilja, men appropå att bryta kontraktet så var jag vid ett tillfälle faktiskt ruskigt nära att göra detta. Jag hade skopat upp lite mumsig vaniljglass, och hällde på ännu smaskigare chokladsås, när jag till min förskräckelse upptäckt mitt fatala misstag. Jag var vid tillfället ensam, så ingen hade ju fått veta. Sammvetet var dock närvarande, och jag avlägsnade snabbt chokladsåsen, varav jag åtnjöt vaniljglassen utan att behöva skämmas.
Nu är kontraktet inte längre giltigt, och jag kommer i fortsättningen förhoppningsvis inte att äta för mycket choklad!
Nedan följer kontraktet i sin helhet;
Existensiell kris - del 1
Detta är ett ganska djupt ämne som mest troligt snarare hör hemma i en bok, än på en blogg som hittils varit ganska ytlig i sitt utformande.
Det var i sexan på mellanstadiet, och jag minns det som det vore igår. Jag och min kompis gick på väg från skolan upp till torget, då jag plötsligt kläckte ur mig "Tänk vad länge vi har levat. Vi har levt så länge att vi inte ens minns hur det började, ändå är vi så unga i förhållande mot hur gamla vi kommer att kunna bli". Detta var alltså 16 år sedan, när jag var 12. Och svaret jag fick var väl vad man kunde förvänta sig av en annan 12 åring, det vill säga inte så utvecklande. Jag tänkte inte så mycket mer på det, utan på den tiden så var det var mest en oskyldig observation.
Misstolka mig dock inte. Jag såg fram emot att bli äldre, och var lika nyfiken då, som idag på vad som kommer att hända i framtiden. Tidigare samma år, dagen som jag fyllde år, så trodde jag att jag att det var dagen som jag skulle bli tonåring, för det blir man ju när man blir "To-lv", tänkte jag. Men jag fick förklarat för mig att jag fick vänta ett år till. Attans, jag som såg fram emot att bli tonåring. Kort och gott så innebar ju det att jag såg fram emot att bli äldre.
Det var först 8 år senare som jag hade min första livskris, och det var dagen jag fyllde 20. Jag insåg att jag inte längre var tonåring och att livet hade tagit ett gigantiskt kliv sen jag sist reflekterade över det. Det gick tillochmed så långt att jag skickade ett mail till alla jag kände vilket skulle förklara min situation. Här följer ett utklipp ur nämnda mail som skrevs den 21'a Oktober 1999;
"Nu sitter den nyexaminerade 20 årigen här på morgonkanten och beundrar sig själv för sin minst sagt ståtliga insats till mänskligheten. Men är det till överbefokningen kan ni undra. Svaret är väl ja, men det är inte den primära tanken som slår i våra tomma huvuden. Miraklet som är synonymt med 20 kan faktiskt oxå uttryckas verbalt. Jag säger bara SPRIT! Importering från Danmark, Tyskland och systembolaget. Fasten man alltid har farbror torkel's pålitliga destilleringsmaskin (se. hembränningsapparatur), så känns det fortfarande tryggande att ha statens spritutlämingsanhalt i ryggen om något skulle gå fel. Men det är ju inte bara spritkulturen som kommer att förändras. Det är väl nu man förväntas jobba, gifta sig, skaffa barn, hus, bil och hund. Bo på en tvärgata i ett industriområde, eller kanske tillochmed skaffa ett litet hus på prärien. Men det finns dock en litet nackdel med det sistnämnda, det är allldeles för långt till Konsum därifrån, dessutom blir det ett helsike när ungarna växer upp och ska åka på disco tre dagar i veckan. Näää, det får bli en liten mysig lägenhet mitt i centrum med en rumsren katt som heter 'lampa' eller nått."
Det var i sexan på mellanstadiet, och jag minns det som det vore igår. Jag och min kompis gick på väg från skolan upp till torget, då jag plötsligt kläckte ur mig "Tänk vad länge vi har levat. Vi har levt så länge att vi inte ens minns hur det började, ändå är vi så unga i förhållande mot hur gamla vi kommer att kunna bli". Detta var alltså 16 år sedan, när jag var 12. Och svaret jag fick var väl vad man kunde förvänta sig av en annan 12 åring, det vill säga inte så utvecklande. Jag tänkte inte så mycket mer på det, utan på den tiden så var det var mest en oskyldig observation.
Misstolka mig dock inte. Jag såg fram emot att bli äldre, och var lika nyfiken då, som idag på vad som kommer att hända i framtiden. Tidigare samma år, dagen som jag fyllde år, så trodde jag att jag att det var dagen som jag skulle bli tonåring, för det blir man ju när man blir "To-lv", tänkte jag. Men jag fick förklarat för mig att jag fick vänta ett år till. Attans, jag som såg fram emot att bli tonåring. Kort och gott så innebar ju det att jag såg fram emot att bli äldre.
Det var först 8 år senare som jag hade min första livskris, och det var dagen jag fyllde 20. Jag insåg att jag inte längre var tonåring och att livet hade tagit ett gigantiskt kliv sen jag sist reflekterade över det. Det gick tillochmed så långt att jag skickade ett mail till alla jag kände vilket skulle förklara min situation. Här följer ett utklipp ur nämnda mail som skrevs den 21'a Oktober 1999;
"Nu sitter den nyexaminerade 20 årigen här på morgonkanten och beundrar sig själv för sin minst sagt ståtliga insats till mänskligheten. Men är det till överbefokningen kan ni undra. Svaret är väl ja, men det är inte den primära tanken som slår i våra tomma huvuden. Miraklet som är synonymt med 20 kan faktiskt oxå uttryckas verbalt. Jag säger bara SPRIT! Importering från Danmark, Tyskland och systembolaget. Fasten man alltid har farbror torkel's pålitliga destilleringsmaskin (se. hembränningsapparatur), så känns det fortfarande tryggande att ha statens spritutlämingsanhalt i ryggen om något skulle gå fel. Men det är ju inte bara spritkulturen som kommer att förändras. Det är väl nu man förväntas jobba, gifta sig, skaffa barn, hus, bil och hund. Bo på en tvärgata i ett industriområde, eller kanske tillochmed skaffa ett litet hus på prärien. Men det finns dock en litet nackdel med det sistnämnda, det är allldeles för långt till Konsum därifrån, dessutom blir det ett helsike när ungarna växer upp och ska åka på disco tre dagar i veckan. Näää, det får bli en liten mysig lägenhet mitt i centrum med en rumsren katt som heter 'lampa' eller nått."
Såhär i efterhand med facit ihand, så kan jag konstatera att jag dels hade rätt och dels fel. Jag blev sambo inne i stan med ett gäng katter, och hade ingen tagit tag och reflekterat över något så hade jag säkert haft hus med vid det här laget. Det hade bara varit en tidsfråga innan jag var tvungen att sjutsa mina barn på disco för att kommunala färdmedel inte räckte till.
Det som däremot var fel med texten var den delen som handlade om sprit. Snacka om snevriden verklighetsuppfattning! Jag menar, det slutade ändå med att jag har en sundare alkoholinställning än många andra, och dricker i princip inte ens öl till mat (Sanning med modifikation och mjölk for the win!).
Hursomhelst så känns det bra att jag idag kommit underfund med vart det riktiga problemet ligger, och det är ju inte i en 20 årskris. Eller rättare sagt, allt det här är ju en ganska vanlig mognadsprocess men det är först nu det börjar bli "djupt".
För att inte tråka ut mina kära läsare, så kommer jag att avsluta resonemanget som jag har valt att kalla för existensiell kris, i ett senare inlägg. Det är dock inte så dramatiskt som det låter, då det egentligen inte min privata kris, utan hela mänskighetens...
Det som däremot var fel med texten var den delen som handlade om sprit. Snacka om snevriden verklighetsuppfattning! Jag menar, det slutade ändå med att jag har en sundare alkoholinställning än många andra, och dricker i princip inte ens öl till mat (Sanning med modifikation och mjölk for the win!).Hursomhelst så känns det bra att jag idag kommit underfund med vart det riktiga problemet ligger, och det är ju inte i en 20 årskris. Eller rättare sagt, allt det här är ju en ganska vanlig mognadsprocess men det är först nu det börjar bli "djupt".
För att inte tråka ut mina kära läsare, så kommer jag att avsluta resonemanget som jag har valt att kalla för existensiell kris, i ett senare inlägg. Det är dock inte så dramatiskt som det låter, då det egentligen inte min privata kris, utan hela mänskighetens...
En resa i halloweens tecken
Då var det alltså dags att sammanfatta årets höjdpunktigaste högtid, halloween! Jag spenderade min helg hos Mia tillsammans med alla snälla folk såsom T, E, J och L. Där fanns även en hel drös med andra skumma och mindre skumma folks som jag är glad att jag träffade. Det finns en hel del att prata om vad som hände den kvällen, men det vore lite för mycket att sammanfatta här, så jag nöjer mig med att säga att det var toppen!Första natten så sov jag på kyrkogården (se bilden), men jag blev så rädd att jag nästa kväll fick sova utanför universums ände, och det var ju inte fy skam. Nu undrar ni säkert vad jag menar med det, men det tänker jag minsann inte berätta, sådetså :)
Som den hemliga ninjan jag är, så glömde jag mina hemliga mjukisar och mina ninja nuncukas, vilket inte var så tufft. Det gör dock inte så mycket, utan jag kan använda mina andra coola ninja moves som "ninja vanish" och "ninja haiya" istället.
Jag träffade även allas våran James och Sofia, vilka som vanligt var toppen. Och som om det vore nog! Jag masade mig ut till Sollentuna och ... hör här ... blev bjuden på lunch av Siso! Lite pinsamt blev det allt när hon var snabb med att fixa detaljerna, men nästa gång... Då kommer jag vara snabbare än fantomen, och hör sen!
Oh, jo förresten. En liten sak till! Jag såg den här skylten i Kinabutik på Drottninggatan. Alltså dom säljer inte kineser där, utan kinesiska prylar. För den som inte ser, så stod det såhär;"Regninga lördagar stängt...
Om det regnar mer än 1.7 m/dag !
ÖPPETIDER
Öppnar: När jag orkar ( som oftast vid kl 10.00 )
Stänger: När jag blir trött ( kl 17:45 så gäspar jag.. )
Ovanstående tider gäller Månens dag till Frejs dag.
om Lögare dagarna stänger jag kl 16:00.
På Sol dagen har jag vilopaus..."
Jadu, vad säger man? Dom är roliga, dom där Kineserna! ;)
Bortkastat liv
Det är med krökt nacke och skam i blicken som jag nu ska bikta mig efter dagens förlust. Ja det stämmer, jag erkänner, jag var en av dom som hämninglöst kastade bort 12 timmar av mitt liv genom att slaviskt följa den ack så populära Hiro Nakamura och hans kamratförening för genmodifierade muppar på TV4+ Heroes maraton idag.Jag brukar säga att TV inte intresserar mig men att jag älskar Simpsons, och detta har inte förändrat någonting. Simpsons är fortfarande helt klart en favorit och jag ska nu dränka min ångest i ett inte mindre än ett härligt bad!
Oj, jo förresten. Hiro är ju klart tuffast! "Heerooo Nuuuujoooo!"
*plask, plask*
Lycka
Ja, idag var det alltså dags att känna på temperaturen. Det går inte att undkomma glädjen i Ankan och Ankans léenden när dom till slut fick ta sig ett dopp i karet på Prästslättsvägen.
"Inte dumt" var en av kommentarerna jag snappade upp i det livliga badvattensbruset, och vem kan någonsin misstro?
Nu är det löning igen
... Det märkes inte minst när jag var och handlade precis. Galna familjer med dubbla vagnar springer omkring som dom aldrig sett mat förrut och fyller på sina matförråd med allt från mjöliga basvaror till kyliga färskprodukter. Varför just idag? Har verkligen folk så svårt att planera sin ekonomi att dom inte har råd att köpa det dom behöver dagen innan löning?Okej, okej. Jag var ju själv där, så sitter jag inte på en liten för hög häst nu kan man undra? Jag försvarar mig med att jag bara hade en korg och köpte endast det som ska vara till kvällens middag! Och jo, en extra grej. Jag köpte 4 liter mjölk och fick ett mjölkglas på köpet, så nu har jag tre stycken! Ett till och jag har ett helt komplett set som jag kan sälja till seriösa samlare på ebay för miljoner i kronor.
Ikväll ska jag göra en mumsig kycklinggryta som kommer få alla som smakar av den, att svimma av oral tillfredställelse.
På återseende!
Idag tog den slut...
Just det. Nöjet var mumsigt men kortlivat!
Välkommen till min nya blogg!
Jo alltså, den här rubriken skapades automatiskt samma sekund som bloggen drogs igång, så jag tänkte, varför inte köra vidare på den? Ni vet, som när man i skolan för många år sen påbörjade en berättelse, för att sedan låtan någon annan fortsätta, för att i sin tur låta ännu en avsluta den. Dom där berättelserna blev kanske inte så bra i slutändan, och när jag tänker efter, så var det kanske mycket i skolan på den tiden som inte blev så bra :)Lämnade in min bil på verkstaden häromdagen, vilket raskt leder oss till dagens sensmoral; Köp inte bil! För verkstan ringde mig igår och sa att dom "lätt kom upp i 20'000" gällande reparationskostnaderna. Jag tyckte mest det var så absurt att det blev roligt. Det viktiga är att jag är glad, och det är precis vad jag är!
Jag har nämligen fyllt år, förstår ni. Och även om jag försökt att inte göra någon stor sak av det, så har man blivit uppvaktad till tänderna (bokstavligt talat). Jag fick en mumsig chokladtårta, ett paket godis på posten, badankor (och en mumsig Ballerina Mini-Muffins), grattis-kort och en hel drös med telefonsamtal.
